Vilden i Svansele

Thorbjörn Holmlund i berättartagen.

Vi är fortfarande på väg till Matfesten i Skellefteå - ingen rast och ingen ro. Vi gjorde bara en avstickare på 8 mil till Svansele och Vildmarkscentret där Thorbjörn Holmlund mötte upp med levande brasa bland trä- och djurutställningen med kokkaffe från glöden.
Som god berättare började han beskriva sin affärsidé som utvecklats sedan -90-talet. Först presenterades vi för Stoorn! En älg (världens största) som planeras att byggas på berget Vithatten. 47 m lång och 45 m hög med rum och salar inombords som ska täcka alla tänkbara turistmättande behov. Den kommer att synas från Norge i gott väder och kanske anas från Finland och flera härader och donatorer ska stå som byggherrar. Hur det blir får vi nog se men projektet imponerar.
Sedan över till vildmarksutställningen. En flera hundra kvaderatmeter byggnad med minst 8 rum som inhyser största/minsta uppstoppade djur som finns i den svenska faunan enligt uppdelning av biotop, element och årstider. Här och där går det att äta mat eller konferera eller bli underhållen på något annat sätt. Allt är byggt och planerat av entreprenören Thorbjörn själv.

Vildmarkscenter är inte bara detta. Det är camping, fiske, gruva, visten, hotell, snöscotersafari med älggaranti, bastubad med vattenränneåkning och mycket mer. Övernattningar i små stugor under årets alla skeden. Ingen el, inget rinnande vatten.
Nu skulle det bli åka av igen så skulle vi få smaka lite av den västerbottniska naturen och Vildmarkscenter hade att erbjuda. Upp till Vithatten (dimman hindrade oss att se älgen Stoorns bergtopp) och ett 150 år gammalt nybyggarställe med stuga, kornbod med 14 sängplatser, bastu och utedass. Vi knöades in i huvudstugan.

 På nolltid hade Thorbjörn tänt eld i kamin och eldstaden. Stora järnfat sattes upp över elden och snart doftade det av den vildmarksmiddag han lockat med.

Allt är äkta och hemgjort, -snickrat, -jagat.

Renkött, potatis och älgkött får sakta puttra över den öppna elden. Lite salt är enda kryddan. Rödingen stektes på ett annat fat. Lite grönsaker i ett tredje. Tunnbrödet dukades fram. Gissa om det smakade!

Hemgjorda spåntallrikar fungerade som tändspån efter användandet. Mätta och omtumlade fick vi höra på Thorbjörn-historier tills allt surrade ihop. Det var så mycket och så omtumlande och fascinerande. Det var ju bara första dagen på väg till Matfesten i Skellefteå.